Så är det äntligen dags att registrera mitt företag och ansöka om alla tillstånd som behövs. För att göra detta måste jag fylla i massa blanketter samt tillgodose kommunen med ritningar på planlösningen av kafeet, bilder på huset, kartor på husets läge, ritningar på hur min skylt kommer att se ut etc. Alla blanketter är skrivna på malay, vilket är synd eftersom jag då inte kan fylla i dem själv. Hej då självständighet! Som tur är har jag min man som hjälper mig med detta. Ibland känner man sig ju ändå något omyndigförklarad när man bor utomlands. Lite som att börja om på nytt som när man var barn, fastän man är vuxen. Otroligt frustrerande när man som jag är van att göra allt på egen hand. Åh andra sidan tvingas jag öva på min förmåga att be andra människor om hjälp, vilket jag normalt inte är så bra på. Att bo utomlands är nog något av det bästa sättet att lära känna sig själv på. Eller känna sig ännu mer förvirrad över sig själv på kanske? I alla fall så har jag förändrats väldigt mycket som person och fått en helt annan insikt om hur världen ser ut än vad jag hade innan jag bodde utomlands. Och det bästa av allt är ju att man får chansen att träffa så många underbara människor som man annars aldrig hade fått träffa. Och fler möten lär det ju bli i mitt kafe. Spännande!
It's finally time to register my company here in Penang and apply for all permits needed. To be able to do this, I have to fill in many forms and provide the council with drawings of the layout of the cafe, pictures of the house, maps of the house's location, drawings on how my sign board will look like etc. All forms here are written in Malay, which is a shame because it means that I can't fill out the forms myself. Goodbye independence! Luckily, I have my husband to help me with this. Sometimes you just feel so legally incompetent when you live abroad. It's a bit like starting all over again as when you were a child, although now, you're an adult. Incredibly frustrating! Especially when I'm used to do everything on my own. But, on the other hand, I'm now forced to practice my ability to ask other people for help, something I''m normally not so good at. Living abroad is probably one of the best ways to get to know yourself. Or feel even more confused about yourself, perhaps? Anyway, I've changed a lot as a person and got a completely different understanding of the world from before I had been living abroad. And the best part is that I got the chance to meet so many wonderful people who I, otherwise, never would have been able to meet. And I'm sure I will have many more interesting encounters ones my café is opened. How exciting!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar