Culture clashes

Även om det för det mesta är helt underbart att få chansen att bo på olika platser i världen, är det inte alltid så enkelt att anpassa sig fysiskt och psykiskt till alla förändringar och olikheter som en ny plats innebär. Jag är född i Sverige och har bott där i större delen av mitt liv, men jag har även bott i Kina, Italien och nu i Malaysia. Jag har även rest till diverse länder i Europa, Asien och Nordamerika. Dock aldrig till Sydamerika eller Afrika tyvärr. Jag har även, så långt tillbaka som jag kan minnas, alltid haft mycket kontakt med människor från alla håll och kanter här på jorden. Jag har även haft som yrke att möta människor internationellt, dels som lektor i Kina, som svensklärare på SFI och som integrationshandläggare. Jag har med andra ord ganska stor erfarenhet av att möta olika människor, kulturer, religioner, åsikter och värderingar. Innan jag bodde utomlands trodde jag nog att det svåra med att bo på en främmande plats var att anpassa sig till den nya kulturen. Många pratar om kulturkrockar och så vidare och man kanske skulle kunna tänka sig att de tre länder som jag har bott i, dvs. Kina, Italien och Malaysia skulle rankas något såhär vad gäller min anpassningsförmåga till kulturen i landet:

1. Italien (landet ligger i Europa och borde vara relativt likt Sverige i form av kultur, språk, mat etc.)
2. Malaysia (landet är olikt Sverige men är relativt modernt, det finns redan så många olika kulturer så acceptansen bland människor för olika kulturer borde vara hög, engelska pratas överallt och maten är kanske lite för stark men ändå av bra kvalite)
3. Kina (landet är mycket olikt Sverige i form av kultur, hög kontroll av människors friheter, väldigt lite engelska talas och alla skyltar är skrivna med kinesiska tecken dvs. omöjliga att läsa för någon som inte kan kinesiska, maten är inte alltid riskfri att äta pga. odlingssätt och kemikalier och miljön är inte den mest hälsosamma.

Stämde då den verklighet som jag upplevde i de olika länderna överrens med denna tanke om anpassningsförmåga och kulturkrockar?

Inte alls faktiskt! För det land som jag anpassade mig bäst och lättast till var nämligen Kina. Jag trivdes som fisken i vattnet och grät varenda gång som jag var tvungen att lämna landet och återvända hem till Sverige. Jag upplevde det nämligen som att Kina och Sverige var väldigt lika varandra i en del grundläggande och för mig avgörande områden. Byråkratin är omfattande men väl fungerande, kvinnor har en självklar roll i det offentliga, kommunaltrafiken är utmärkt med tunnelbana, buss och tåg som håller sina tider, årstiderna varierar precis som i Sverige och människorna är lite som svenskar, försiktigt avvaktande och inkännande i början men de flesta mycket vänliga och trogna din vänskap då de lärt känna en.

Min man däremot, som är av kinesisk härkomst och talar kinesiska, och som det borde vara ganska lätt för att anpassa sig till ett land som Kina (tänker i alla fall jag i mitt fördomsfulla huvud) tycker inte alls om att bo i Kina och tycker att det är så annorlunda att det bara inte går att anpassa sig för honom.

Min tanke med detta är att det kanske inte är så mycket kulturer som krockar med varandra för att de råkar vara olika. Det kanske bara är så att vi på ett individuellt plan krockar med olika platser och människor, inte alls beroende av vilket land eller vilken kultur vi kommer ifrån, utan enbart på grund av den individ som just jag eller du är.

Jag tror även att klimatet och miljön kan vara en större anledning till en krock än vad kulturen är. Anledningen till att det tidvis har varit så svårt för mig att anpassa mig till Malaysia är för att klimatet är så olikt det i Sverige. Jag måste varje dag hitta sätt att leva min vardag trots 30 graders värme dygnet runt, året om. Bara att kunna sova bra, trots air-con, är en seger då jag ofta vaknar av känslan att jag snart kommer att explodera av värme. Jag har ju trots allt växt upp i ett land som har vinter och är kallt, 6 månader om året och där vädret alltid förändras. Då är det inte alltid så lätt att vänja sig vid 30 graders värme och sol 364 dagar om året.



Although it's, for the most part, absolutely wonderful to get the chance to live in different places of the world , it's not always easy to adapt physically and mentally to all the changes and differences that a new location entails. I was born in Sweden and has lived there most of my life, but I have also lived in China, Italy and now in Malaysia. I've also traveled to various countries in Europe, Asia and North America. Unfortunately never to South America or Africa yet. I've also, as long as I can remember, always had a lot of contact with people from all parts of the world. I've even had the pleasure in my professional life to meet people internationally, as a lecturer in China, Swedish teacher at the immigrant school in Sweden and as an integration officer. I have, in other words, quite a lot of experience of meeting different people, cultures, religions, beliefs and values​​. Before I lived abroad , I thought that the difficulty to stay in a foreign place would be to adjust to a new culture. Many people talk about culture clashes and so on, and one might imagine that the three countries I 've lived in , ie . China, Italy and Malaysia would rank something like this in terms of my ability to adapt to the culture of the country :

1. Italy ( the country is in Europe and should be relatively similar to Sweden in terms of culture , language, food , etc.)
2. Malaysia ( the country is different from Sweden but is relatively modern, there are already so many different cultures, so acceptance among people of different cultures should be high , English is spoken everywhere and the food is maybe a bit too spicy but still of good quality)
3. China ( the country is very different from Sweden in forms of culture, high control of people's freedoms, very little English is spoken and all signs are written in Chinese characters, ie . Impossible to read for someone who does not know Chinese, the food is not always safe to eat because of cultivation methods and the chemicals they use and the environment is not the most healthy.

So did the reality that I experienced in the various countries agree with this thought about adaptability and culture clash?

Not at all actually! Because the country I adapted best and easiest to was namely China. I just fitted right in and enjoyed every moment spent there and cried every time I had to leave the country to return home to Sweden. I actually experienced China and Sweden to be very similar in some basic and for me crucial areas. The bureaucracy is extensive but well functioning, women have an obvious role in the public, public transportation is excellent with metro, bus and train that run on time, the seasons varies as in Sweden and the people are a bit like Swedes, a bit cautious and shy at first but most of them very friendly and loyal to your friendship once they get to know you .

My husband, however, who is of Chinese descent and speaks Chinese, and who it should be pretty easy for to adapt to a country like China (at least, this is how my prejudiced brain where thinking) do not like to live in China at all and thinks it is so different that he could never adapt.

My thought about this is that it may not be so much cultures that clash with each other because they happen to be different. Maybe it's just that we on an individual level clashes with various places and people, not at all depending on which country or culture we come from, but mainly because of the individual that just happen to be you and me.

I also believe that the climate and the environment can be a bigger cause of a clash than what the culture is. The reason why it has sometimes been so hard for me to adapt to Malaysia is because the climate is so different than from Sweden. Every day, I have to find ways to live my everyday life despite the 30 degrees heat twenty four seven, all year round. Just being able to sleep well, despite the air-con, is a victory because I often wake up at night with the feeling that I will soon explode from the heat. I have, after all, grown up in a country that has winter and cold weather 6 months of the year and where the weather is always changing. Then no wonder, it's not always that easy to get used to the 30 degrees heat and sunshine, 364 days a year .

   

Recycling material

Vårt shophouseprojekt går väldigt sakta framåt på grund av alla lagliga procedurer som ett husköp innebär, men det går framåt åtminstone. Under tiden försöker vi att hitta material och möbler som vi kommer att behöva under renoveringen. Vi vill helst använda oss av så mycket återanvänt material som vi kan. Dels för att vi vill vara miljömedvetna när vi renoverar och dels för att vissa saker som producerades förr inte produceras med samma kvalite idag. Därför har ett utav rummen i lägenheten förvandlats till ett förråd av diverse gamla dörrar, fönster, möbler och annat. Vi har haft tur som fått tag på så mycket fina grejer till vår renovering. Titta bara på dessa fina fönsterluckor som är som i nyskick.


Our shophouse project is moving very slowly forward because of all the legal procedures that a house purchase entails but at least, it is moving forward. Meanwhile, we try to find materials and furniture that we are going to use during the renovation. We would prefer to make use of as much recycled material as we can. Partly because we want to be environmentally conscious when we renovate and partly because some things that were produced in the "old days", are not produced with the same quality today. Therefore, one out of the rooms in our apartment has been turned into a storage of miscellaneous old doors, windows, and furnitures. We have been lucky to get hold on so much nice stuff for our renovation. Just look at these nice shutters that look as good as new.

Sankta Lucia

Idag är det Lucia hemma i Sverige och hur kan man bättre fira det här i Penang än med lussefika tillsammans med sin svenska vän Rebecca och hennes dotter Laetitia. Julmust, hembakta lussekatter och pepparkakor stod på menyn. Mysigt med lite svenska traditioner här i Malaysia! Julpyntat hemma har vi gjort också med liten julgran, lingonris, adventsljus och hemmagjorda julstjärnor. Trots 30 graders värme utanför finns det ändå lite julstämmning nu här hemma i Penang.



Today, 13 of December, is a special day in Sweden when we celebrate the Saint Lucia. Lucia is the only saint that we still celebrate in Sweden today and we usually do that by going to church and watch a procession that is headed by one girl wearing a crown of candles, while others in the procession hold only a single candle each and singing songs dedicated to Lucia. Since I live here in Penang, there is no celebration of the Saint Lucia in the church and so how to better spend the day here in Penang than with your Swedish friend Rebecca and her daughter Laetitia. On Lucia day we usually eat lussekatter, pepparkakor and drink julmust. And so this was exactly what was on the menu this morning. So nice with some Swedish traditions here in Malaysia! I also did some minor Christmas decorating at home with a small Christmas tree, lingonberry garland, advent candles and some homemade Christmas stars. Despite the 30 degree heat outside, we do have some Christmas spirit here in Penang.

Lucia procession in the church

Lussekatter

Pepparkakor

China adventure part II

Platsen där tu lou byggnaderna finns ligger cirka 2 timmars bilfärd från Meizhou. Det finns inte bara en plats med tu lou byggnader, utan olika kluster av byggnader som är spridda över olika regioner i Fujianprovinsen. Meizhou ligger i Guangdongprovinsen vilket innebar att vi var tvungna att korsa gränsen mot Fujian för att se byggnaderna. Vi bestämde oss för att det lättaste sättet att ta oss till byggnaderna var att hyra en taxi för en hel dag som kunde ta oss runt i området. Hotellet hjälpte oss att ordna med en chaufför som kunde området bra och som visste hur man enklast tog sig dit. Jag har aldrig riktigt sett den kinesiska landsbyggden förut, och jag blev väldigt överraskad över hur otroligt vackert det var och hur rent och prydligt allt såg ut. Tråkigt nog har jag kanske vant mig vid att det alltid ligger sopor och skräp utefter vägarna och i floderna här i Malaysia och trodde att det skulle vara likadant på landsbyggden i Kina. Men så fel jag hade. Vi åkte högt upp i bergen längs med långa, vida floder, med klart och rent vatten och klar, blå himmel. Efter cirka 2 timmars bilfärd närmade vi oss äntligen platsen med alla tu lou och det var precis så storslaget som jag hade väntat mig att det skulle vara att se byggnaderna, om inte mer. Framför oss låg dessa gigantiska runda byggnaderna som legat där i flera hundra år, helt intakta från då de byggdes. Något av det mest storslagna jag någonsin sett. Det roliga var att jag och min man inte hade förstått att människor faktiskt fortfarande bodde i byggnaderna än idag, precis på samma sätt som de gjort genom århundranden tidigare. Enbart en byggnad fungerade som museum, resten av byggnaderna som fanns där var bebodda av Hakka-familjer, vilka odlade sina egna grönsaker och ris på bergssluttningen bakom byn, och fick sitt kött ifrån kycklingarna som sprang runt lite överallt i och utanför byggnaderna. En skola fanns mitt ibland de gamla tu lou, där alla barnen i byn gick och på vägen dit passerade vi grönsaksodlingar som var helt ekologiska och endast gödslades med naturligt gödsel. Det fanns några familjer som serverade lunch i byn, så där satt vi, mitt ibland de gamla byggnaderna, i en liten by i bergen i södra Kina och åt lunch hos en Hakka-kvinna som berättade allt för oss om hennes by och deras tu lou. Något jag sent kommer att glömma kan jag lova!

The place where the tu lou buildings are, is located about 2 hours drive from Meizhou. There is not just one place with tu lou buildings but different clusters of buildings that are spread over different regions in Fujian province. Meizhou is located in Guangdong province which meant we had to cross the border to Fujian to see the buildings. We decided that the easiest way to get to the buildings was to hire a taxi that could take us around the area for a whole day. The hotel helped us arrange with a driver who knew the area well and how to easily get there. I've never really seen the Chinese countryside before, and I was very surprised at how amazingly beautiful it was and how neat and clean everything looked. Sadly, maybe I got used to always seeing rubbish along the roads and in the rivers here in Malaysia and thought it would be the same in the countryside in China. But luckily, I was wrong. We drove high up in the mountains alongside long, wide rivers with clear and clean water and a sky so blue. After about 2 hours drive we approached the place with all the tu lou and it was just as magnificent as I expected it would be to see the buildings. Before us lay these giant round buildings that had been there for several hundred years, completely intact from when they were built. It is truly one of the most magnificent places I've ever seen. The funny thing was that my husband and I had not realized that people today actually still live in the building, just in the same way as they have done through the past centuries. Only one building served as a museum, the rest of the buildings that were there were inhabited by Hakka families , who grew their own vegetables and rice on the hillside behind the village, and got their meat from the chickens running around all over the place in and outside the buildings. A school was built in the midst of the old village, for all the children in the village and on the way to the school we passed by organic vegetable gardens that was only fertilized with natural fertilizer. There were some families that served lunch in the village, so there we were sitting, in the midst of the old buildings, in a small village high up in the mountains of southern China and ate food prepared by a Hakka woman who was so friendly and told, two very curious foreigners with way too many questions, everything about her village and their tu lou. Certainly a memory of a life time!

        

Birthday party

Tidigare idag var vi på födelsedagskalas hos en liten tjej som fyllde 2 år. Trots att vi var det enda paret där som inte hade barn, hade vi det väldigt trevligt bland alla föräldrar. Många nya trevliga bekantskaper som skapades från hela världen. Jag gillar verkligen när jag får träffa så mycket människor från så olika delar av världen, allt ifrån Sydafrika och Rwanda till lilla grannlandet Danmark!

Som present till den nyblivna två-åringen hade jag sytt en saccosäck i rosa och lila eftersom jag visste att hennes föräldrar precis gjort iordning ett barnrum till henne i liknande färger. Resultatet blev inte så illa och jag fick faktiskt beställningar av några andra föräldrar att göra en likadan till deras dotter. Jättekul! Så här såg den ut:

Earlier today, we were at a birthday party of a little girl who turned 2 years old. Even though we were the only couple there without any kids, we had a very good time among all the parents. We met a lot of new acquaintances from all around the world. I really like when I get to meet so many people from different parts of the world, from South Africa and Rwanda to small neighboring Denmark!

As a gift for the two year old girl, I had sewn a bean bag in pink and purple, since I knew that her parents just prepared a kid's room for her in similar colors. The result was not bad and I actually got an order to do another bean bag for another parents' kid. Fun! This is how the bean bag looked like:

Final result of the bean bag

The pink and purple fabric is removable for washing. The inner fabric looks like this. 

China adventure part I

Så fick jag äntligen komma "hem" till mitt kära Kina igen. Resan började i Shenzhen där vi genast köpte bussbiljetter för att ta oss till Meizhou, området där tu lou byggnaderna finns och där min man härstammar ifrån. Bussresan tog cirka 6 timmar och tog oss ganska högt upp i inlandet i Guangdongprovinsen. Meizhou är en ganska liten stad, i kinesiska mått mätt, med endast 5 miljoner människor. Och det märks!! Det känns verkligen som att befinna sig i en liten håla, som Kristinehamn ungefär! Det fanns inte många restauranger att välja mellan, allt stängde tidigt, utom alkoholaffärerna (vilket det fanns ganska många av så jag antar att Hakka människor gillar att dricka en del) och alla människor gick och la sig tidigt. Som sagt, precis som i Kristinehamn!

I Meizhou fanns ett museum om Hakka kulturen som var väldigt intressant och gav oss lite mer kunskaper inför vår tulou utflykt. Men förutom ett museum och väldigt få restauranger att välja mellan, fanns det inte så mycket mer att se i Meizhou. Fördelen med Meizhou var dock att alla människor var så otroligt vänliga och tillmötesgående. Det var helt enkelt en trevlig stämning i  den lilla staden på 5 miljoner invånare.



So finally I got to come "home" to my beloved China again. The trip started in Shenzhen, where we immediately bought bus tickets to go to Meizhou, the area where the tu lou buildings are and where my husband originates from. The bus trip took about 6 hours and took us quite high up in the inland of Guangdong province. Meizhou is a pretty small town, in Chinese standards, with only 5 million people. And it really feels like a small town! It feels like being in a small town like Kristinehamn (my hometown of 21 000 people)! There were not many restaurants to choose from, everything closed early, except from the alcohol shops (which there are plenty of so I guess Hakka people really enjoy to drink) and all people went to bed early. Like I said, just as in Kristinehamn!

There is a museum of Hakka culture in Meizhou, which was very interesting and gave us a little more knowledge before our tulou trrip. But besides a museum and very few restaurants to choose from, there was not much more to see in Meizhou. The nice thing about Meizhou, however, was that everyone was so incredibly friendly and accommodating. It was thus a very pleasant atmosphere in the small city of 5 million inhabitants.

Bustickets to Meizhou 

The streets of Meizhou..quite empty as you can see.

Hakka museum showing info about the Hakka surname 邓, my husbands family name.

Old city of Meizhou

Someone is obviously very happy to be back in China. 

A house that used to belong to a famous scholar a very long time ago. 

Back in Penang!

Nu är vi hemma igen efter vårt äventyr i Kina och Hong Kong. Det har varit en spännande vecka med många upplevelser, oväntade händelser och nya insikter. Vi har sett den mest fantastiska platsen vi någonsin upplevt, högt uppe i de kinesiska bergen och min man har fått uppleva den plats i Kina där han härstammar ifrån. Vi har även fått vara med på ett jättefint bröllop i Hong Kong och träffat så många trevliga människor. Trots olyckliga omständigheter vid hemresan (berättar om detta lite senare) så var det en väldigt lyckad resa. Bilder och mer historier från resan kommer inom kort!


We are now back home from our adventure in China and Hong Kong. It's been an exciting week with many experiences, unexpected events and new insights. We have seen the most amazing place we've ever experienced high up in the Chinese mountains and my husband has seen the place in China where he originates from. We have also been at a lovely wedding in Hong Kong and met so many nice people. Despite the unfortunate circumstances on the journey back home (will tell you about this a bit later) so it was a very successful trip. Pictures and more stories from the trip will be posted soon!