Popo's old shirt

Min man hade en mormor (popo, som mormor heter på mandarin) som var världens sötaste lilla dam. Hon var alltid så glad när vi åkte dit och hälsade på och hon skrattade och log mest hela tiden. Hon var även alltid så rar mot mig och fick mig alltid att känna mig så välkommen in i familjen och det kändes aldrig som att hon såg att jag var annorlunda, som att hon aldrig tänkte på att jag kom ifrån ett annat land. Det var alltid så mysigt när vi var hemma hos henne för hon ville alltid bjuda på fika, vilket inte är så vanligt att man gör här i Malaysia. Oftast är det viktiga här att man äter tillsammans, inte fikar. Så att komma hem till henne kändes alltid som att komma hem till Sverige där man nästan alltid bjuder sina gäster på fika.

Sorgligt nog gick popo bort i våras och hon är verkligen saknad av alla i familjen. Innan hon dog fick jag en gammal skjorta som var hennes som hon tänkt slänga när de flyttade till deras nya hus. Skjortan var ganska gammeldags med ärmar som slutade vid armbågarna. Den var även för stor för mig men jag gillade tyget så mycket så jag tänkte att jag skulle sy om den till en blus utan ärmar. Så igår när det var lite svalare här, passade jag på att sy om skjortan. Tyvärr tog jag aldrig en bild på skjortan hur den såg ut före men här kommer några bilder på resultatet. Jag tror att popo själv skulle ha gillat den!


My husband had a grandma (popo , as grandma on your mum's side is called in Mandarin ), who was the cutest little lady ever. She was always so happy when we went there for a visit and she always laughed and smiled, all the time. She was also so sweet to me and always made me feel so welcome into the family, and even though I'm not from here,  it never felt like she saw that I was different, as if she never thought about that I was from another country. It was always so nice when we were at her house because she always wanted to make fika for us, which is not so common to do here in Malaysia. Usually, the most important here is that you eat together, not fikar. So to  go to her always felt a bit like coming home to Sweden where you always fikar together.

Sadly, popo past away last spring and she is truly missed by the whole family. Before she died , I got an old shirt from her which she was going to throw when they moved to their new house. The shirt was quite old fashioned with sleeves that ended right by the elbows. It was also too big for me but I liked the fabric so much so I thought I would remake it into a blouse without sleeves. So yesterday, when it was a bit cooler here, I decided to redo the shirt. Unfortunately, I never took a picture of the shirt before but here are some pictures of the result. I think that popo herself would have liked it!